2024-04-17

Åtgärder som vidtas för att säkra kvaliteten i vård- och omsorgbranschen har alltid en god tanke i bakgrunden. Som en återkommande åtgärd med syfte att öka kvaliteten har allt fler verksamheter blivit tillståndspliktiga under de gångna åren. Till denna kategori hör sedan den 1 april 2024 även skyddade boenden.

Tillståndsplikten medför emellertid flera olika problem. Vissa av dessa problem har lagstiftaren redan tänkt på och med hjälp av regeringen sett till att erbjuda lösningar på. Det finns dock problem som inte tas upp överhuvudtaget i förarbetet till lagändringarna – problem som i värsta fall leder till att det inte längre kan bedrivas skyddade boenden.

De flesta enskilda verksamheterna inom vård- och omsorgsbranschen är tillståndspliktiga. Den 1 april 2024 lades skyddade boenden till i den tillståndspliktiga kategorin. För att få tillstånd att fortsatt bedriva skyddat boende måste verksamheten ansöka om detta till IVO. En sådan ansökan kostar 30 000 kronor enligt socialtjänstförordningen. För stora aktörer är denna summa troligen inget nämnvärt bekymmer, men det kan vara det för mindre aktörer – till exempel ideella föreningar. För att åtgärda detta hinder har regeringen beslutat om tillfälligt statsbidrag för ideellt drivna skyddade boenden. Problemet löst – eller…?

Som en del av IVO:s prövning av en tillståndsansökan ska verksamhetens lokaler redogöras för noggrant så att IVO kan bedöma om lokalerna är ändamålsenliga. Ett eventuellt tillstånd är således ”bundet” till lokalerna som anges i ansökan.

Sekretess för skyddade boenden?

Detta innebär bland annat att verksamheter måste avslöja var de har sina skyddade boenden till IVO. Lyckligtvis har lagstiftaren uppmärksammat detta; sekretess gäller därför som huvudregel för uppgifter om den tillståndssökande verksamhetens lokaler. Observera dock att det är som huvudregel – det finns alltså en öppning i nuvarande lagstiftning för att uppgifter om vilka lokaler som används för skyddade boenden lämnas ut till den som begär det. Sannolikheten att IVO skulle röja dessa uppgifter till en obehörig kan tänkas vara låg, men det ställer höga krav på varje enskild prövning om uppgifterna kan lämnas ut eller inte (så kallad menprövning).

Sekretess för känsliga uppgifter är i vart fall något som lagstiftaren och regeringen har beaktat. Det finns dock ett annat bekymmer, kanske ett större sådant, som varken lagstiftaren eller regeringen ens har övervägt i förarbetet till de nya lagbestämmelserna. Vi har skrivit om det förut, men det återkommer ännu en gång som ett bekymmer – IVO:s beslut att ta ut en avgift om 21 000 kronor för en ansökan om ändring i befintligt tillstånd.

Ytterligare problem

Placeringar på skyddade boenden är till sin karaktär brådskande ärenden. När behovet av att placera någon på ett skyddat boende uppstår behöver det skyddade boendet i fråga finnas tillgänglig i princip samma dygn. Det finns därför väletablerade tillvägagångssätt mellan berörda myndigheter (till exempel Polismyndigheten och socialtjänsten) och verksamheter som bedriver skyddade boenden. Innan en placering sker ska dock det skyddade boendet i fråga godkännas av placerande myndighet. När en lokal sedan har använts för en placering är lokalen i huvudregel ”förbrukad”; verksamheten behöver alltså se till att kunna erbjuda en annan lokal vid nästa förfrågan. Lösningen är därför ofta att verksamheten inte äger eller hyr lokalerna själva, utan tillgången till lokaler tillgodoses genom andra aktörer som verksamheten samarbetar med. Detta innebär att det inte alltid finns konkreta lokaler för tillståndsansökan att hänvisa till. Även om verksamheten har konstant tillgång vill vissa lokaler måste verksamheten ansöka om en ändring i sitt tillstånd varje gång en ny lokal ska tas i bruk eftersom tillståndet är bundet till en given lokal.

En återkommande kostnad för skyddade boenden

När Ek Juridik deltog på en informationsträff som IVO anordnade (den 12 april 2024) framkom det från en verksamhet att den byter lokaler i genomsnitt två gånger per månad. Den verksamheten skulle således behöva betala 42 000 kronor per månad för byte av lokal för sitt skyddade boende. Många andra verksamheter uttryckte att detta var ett stort bekymmer för dem under informationsträffen, men IVO svarade kort och gott att ”läget är vad det är”.

Som vi tidigare skrivit om är det dock upp till IVO att bestämma vad myndigheten ska ta ut en avgift för; detta framgår av socialtjänstlagen. Svaret ”läget är vad det är” framstår därför som föga tillfredsställande. Faktum är att avgiften om 21 000 kronor per ändring kan få konsekvensen att vissa verksamheter upphör att existera på grund av ekonomiska skäl. Denna risk torde föreligga främst för mindre verksamheter som bedrivs ideellt, men som är oerhört viktiga för att tillgodose behovet av skyddade boenden. Större och ekonomiskt mer bärkraftiga verksamheter torde dock också bekymras av den återkommande avgiften om 21 000 kronor.

Långa handläggningstider

Förutom avgiften tillkommer ytterligare ett bekymmer, nämligen IVO:s handläggningstid. På informationsträffen den 12 april 2024 uppgav IVO att myndigheten har korta handläggningstider. I skrivande stund dröjer det allt mellan 6 månader och 2 år för IVO att meddela beslut i ärenden om nya tillstånd. Ansökningar avseende ändringar i befintliga tillstånd tar allt mellan 2-6 månader innan beslut meddelas. Handläggningstiden torde därmed anses allt annat än kort.

Även om handläggningstiden var så kort som ett par veckor så är det fortfarande en alldeles för lång väntan i sammanhanget. I nuläget finns inte möjligheten för IVO att bevilja en ändring av ett tillstånd inom de 24 timmar som gäller från beslut om skyddat boende till den faktiska placeringen. Avseende detta torde det inte finnas någon beaktansvärd motsättning.

Vad händer nu?

Tillståndsplikten försvårar därmed inte enbart för verksamheter som bedriver skyddade boenden, den försvårar även för myndigheter att placera individer som är i behov av skyddat boende. Hur har lagstiftaren och regeringen resonerat kring detta? Svaret är inte alls. Denna svåra problematik, som i värsta fall medför att verksamheter som bedriver skyddade boenden upphör att existera, har alltså inte beaktats överhuvudtaget.

Senast den 1 augusti 2024 måste verksamheter som bedriver skyddade boenden lämna in en ansökan om tillstånd till IVO. Det återstår alltså att se vad utfallet av denna nya tillståndsplikt blir i praktiken – hur IVO kommer att handlägga och bedöma ansökningar samt om regeringen vidtar korrigerande åtgärder för att komma till rätta med dessa problemsituationer. Det vore inte första gången som nya lagbestämmelser, även om de förvisso har ett gott syfte, är alldeles för ogenomtänkta till sin utformning. I stället för att säkra kvaliteten riskerar lagstiftaren och regeringen i detta fall att sänka en hel verksamhetsbransch. En sannolik konsekvens av detta vore att alla kommuner behöver upprätta skyddade boenden inom den kommunala regin. Detta skulle i sin tur medföra andra problem, vilket sannolikt inte var lagstiftarens syfte.

Effekten av tillståndsplikten kan vi endast spekulera kring, men i nuläget synes det inte finnas någon tydlig vinnare till följd av tillståndsplikten. Befintliga verksamheter kanske måste stängas ner, polis och socialtjänst får mycket svårt att placera de som är skyddsbehövande, IVO synes inte veta inte hur problematiken med tillståndsplikten ska hanteras och kritiken mot lagstiftaren tillsammans med regeringen torde kunna förväntas. Viktigast av allt däremot, vilket denna artikel inte berört alls förrän nu, är konsekvenserna för de skyddsbehövande. Var ska de ta vägen och vem ska de få hjälp av om skyddade boenden tvingas stänga ner på grund av omöjligheterna som tillståndsplikten medfört?

Har du frågor kring skyddat boende är du välkommen att kontakta någon av våra jurister.