Återkallelseförbehåll i beslut enligt SoL

Publicerad 12 juni 2026

Fråga

Vi har en önskan att börja med ett återkallelseförbehåll i våra beslut. Förbehållet ska ta sikte på de fall då klienten inte utnyttjar insatsen t.ex. inte tar emot boendestöd/ personalstöd på ett boende. Vi tänker oss denna formulering: "Om den som beviljats insatsen, trots motivationsarbete inte tar emot beviljat stöd kommer beslutet att återkallas och insatsen avslutas i enlighet med 37 § andra stycket förvaltningslagen" Kan vi lägga in detta i våra beslut, både grund- och förlängningsbeslut?

Svar

Den första frågan man bör ställa sig är om återkallelseförbehåll verkligen behövs när nya SoL omfattar en möjlighet att ändra gynnande beslut vid väsentligt ändrade förhållanden, 14 kap. 9 § SoL. Förarbetena till nya SoL tydliggör att det då ska röra ändrade förhållanden för den enskilde och att andra omständigheter såsom ändrad praxis eller kommunens ekonomi inte får beaktas. När det enskilde inte tar emot en insats kan det bero på att behovet av insatsen har upphört eller minskat och då kan beslutet ändras med stöd av 14 kap. 9 § SoL om förändringen är påtaglig och varaktig. Själva ändringen kan också bero på att insatsen inte kan genomföras i praktiken såsom blir fallet vid upprepad vägran att ta emot personal. Även detta ligger nära den typ av väsentligt ändrade förhållanden som 14 kap. 9 § SoL tar sikte på, eftersom det kan vara en förändring knuten till den enskildes situation och beteende. Mot den bakgrunden kan mycket av det ni vill uppnå hanteras genom 14 kap. 9 § SoL, utan återkallelseförbehåll.

Ifråga om ett återkallelseförbehåll med den lydelse som frågeställaren har presenterat kan först konstateras att det inte görs någon skillnad på grundbeslut eller beslut om förlängd insats. Frågan är istället om förbehållet överhuvudtaget uppfyller de krav som ställs på ett återkallelseförbehåll och om det dessutom är förenligt med 14 kap. 9 § SoL och förarbetsuttalandena.

Förbehållet måste vara tydligt och förutsebart

Den föreslagna formuleringen ”trots motivationsarbete inte tar emot beviljat stöd” är relativt vag och otydlig på följande punkter:

Under hur lång period krävs det att den enskilde inte tar emot insatsen för att återkallelse ska kunna aktualiseras?
Hur många uteblivna besök/avbokningar krävs?
Vad avses med ”motivationsarbete” och hur dokumenteras att det verkligen har skett?

Utifrån dessa oklarheter riskerar förutsebarheten för den enskilde att bli begränsad, vilket i sin tur strider mot kraven i 37 § förvaltningslagen.

Förbehållet måste dessutom vara proportionerligt

Ett förbehåll med innebörden att beslutet automatiskt ”kommer att återkallas” är problematiskt då det alltid måste ske en individuell bedömning. Vid en sådan bedömning är det meningen att man ska väga den enskildes intresse av fortsatt beslut mot skälen för återkallelse. Ett kategoriskt förbehåll som utlovar återkallelse utan uttrycklig proportionalitetsbedömning i beslutet kan därför ifrågasättas.

Förbehållets förhållandet till 14 kap. 9 § SoL

Lagstiftaren har infört en särskild regel om ändring av tillsvidarebeslut vid väsentligt ändrade förhållanden och med denna uttryckligen velat undvika en utveckling mot omfattande återkallelseförbehåll i socialtjänsten. Följande har uttryckts i förarbetena (prop. 2024/25:89 s. 397).

Utan en reglering om möjligheten att ändra ett beslut som gäller tills vidare till den enskildes nackdel bedömer regeringen även att det finns en risk för ökad användning av tidsbegränsade beslut och olika typer av återkallelseförbehåll hos socialtjänsten, vilket i förlängningen kan skapa försämrad förutsägbarhet och ökad otrygghet för enskilda (jfr JO 2018/19 s. 577).

Återkallelseförbehåll bör därför användas restriktivt. Ett generellt standardförbehåll i alla SoL‑beslut riskerar att gå emot vad som var avsikten med 14 kap 9 § SoL.

Slutligen – vad säger JO?

JO har, ifråga om LSS-beslut, kritiserat omfattande och slentrianmässiga förbehåll som undergräver principen om gynnande besluts negativa rättskraft och den enskildes trygghet. Det kan förmodas att JO skulle ha samma inställning till omfattande och slentrianmässiga förbehåll i SoL-beslut.

Utifrån alla dessa delar är min bedömning att ett generellt, relativt vagt återkallelseförbehåll av det slag som föreslagits inte är en lämplig eller rättssäker lösning. Det finns därför en påtaglig risk att det inte skulle anses uppfylla kraven i 37 § FL.