2026-05-12
I en situation där en avliden ännu inte har gravsatts och dödsbodelägarna inte vill ta ansvar för begravningen, önskar en kommun få klarhet i vilka skyldigheter som faller på kommunen samt om dödsbodelägarna behöver avsäga sig sitt ansvar skriftligen.

Hur ska socialtjänsten hantera en situation där en avliden person ännu inte har gravsatts, dödsbodelägarna saknar vilja att ta ansvar för begravningen, och behöver dödsbodelägarna i så fall skriftligen avsäga sig ansvaret – samt hur bör en sådan avsägelse formuleras?
Enligt begravningslagens (1990:1144) 5 kap. 1 § anges i huvudregeln att det är anhörig eller närstående som står att ordna med gravsättningen. I 2 § anges att om det inte finns någon att ombesörja gravsättning av den avlidne personen, åläggs ansvaret den kommun där den avlidne var folkbokförd.
Enligt proposition 1990/91:10 s. 93-94 anges att kommunens ansvar att ombesörja gravsättningen blir gällande inte bara då den avlidne inte efterlämnar någon att ordna med gravsättningen, utan även för det fall att ingen av eventuella efterlevande eller närstående vill eller kan ordna med gravsättningen. Kommunen där den avlidne var folkbokförd, eller kommunen där dödsfallet inträffade om personen inte var folkbokförd i Sverige, bär alltså det yttersta ansvaret för att den avlidne personen gravsätts.
Begravningslagen innehåller ingen föreskrift om ansvar för anhöriga och närstående för det fall att en person inte gravsatts. Således kan inte åläggas någon konsekvens för enskild efterlevande att inte gravsätta inom den tidsram som framställs genom lagen. Och om ingen gravsättning sker, eller kommer att ske, är det som nämnt kommunen som är ytterst ansvarig för gravsättning av den avlidne.
Enligt 5 kap. 10 § 1 st. i begravningslagen ska gravsättning ske inom en månad från dödsfallet. Om dröjsmål föreligger ska Skatteverket enligt 3 st. samma paragraf undersöka anledningen till det, och vid behov underrätta kommunen för deras yttersta ansvar att gravsätta den avlidne. Enligt proposition 1990/91:10 s. 98-99 anges att för det fall att det inte finns någon som vidtar behövliga åtgärder ska kommunen underrättas och sedan ordna med gravsättningen. Att det finns efterlevande, men som inte ombesörjer gravsättningen, måste anses omfattas i propositionens formulering ”inte finns någon som vidtar behövliga åtgärder”.
Konsekvensen av att inte gravsätta en person är således att den avlidnes kommun åläggs att göra det. Då kommunens ansvar aktualiseras vid dröjsmål med gravsättning, är passivitet tillräckligt för att detta yttersta ansvar ska bli aktuellt. Något krav ställs inte på meddelande till Skatteverket eller kommunen om att gravsättning inte kommer ske.
Värt att notera är att för kostnader hänförliga till gravsättningen har kommunen rätt till kostnadstäckning ur dödsboet.
Denna artikel är författad av Tom Schultz-Eklund, jurist på Ek Juridik, för publicering hos Norstedt Juridik och JUNO i tjänsten Fråga Experten.