Fråga juristen – Ledsagning för resa till och från utbildning av assistanshund?

2026-04-01

En blind person som ska utbilda en assistanshund behöver resa till en kursgård med allmänna kommunikationsmedel och saknar rätt till riksfärdtjänst. Frågan är om en sådan resa kan betraktas som en ”enklare aktivitet” som omfattas av ledsagning enligt LSS och om insatsen är nödvändig för att garantera den enskildes goda levnadsvillkor.

Fråga

För att kunna ha en assistanshund som stöttar en person som är blind krävs kompletterande utbildningar för den enskilde och hunden. Personen vill ansöka om ledsagning för att ta sig dit. Personen har inte rätt till riksfärdtjänst och skulle behöva ta sig dit med allmänna kommunika­tionsmedel och önskar då ha en ledsagare dit. Resan är lång och personen behöver bara hjälp under själva resan, vid ankomst till kursgården får personen stöd av personal. Hur skall vi tänka i detta?

Svar

Rättsläget är inte solklart i denna fråga. Det finns sådant som talar både för och emot att bevilja ledsagning. Det är en bedömning utifrån följande.

1. Är resan att betrakta som en sådan ”enklare aktivitet” som kan omfattas av ledsagning enligt LSS?
2. Är insatsen nödvändig för att tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor?

Är det fråga om en ”enklare aktivitet”?

Högsta förvaltningsdomstolen och kammarrätterna har varit restriktiva ifråga om denna bedömning rörande utlandsresor och även inrikesresor med huvudsakligt semester-/rekreationssyfte och särskilt när resan inkluderar övernattningar. Se HFD 2011 ref. 60 (två veckors utlandsresa), Kammarrätten i Jönköping mål nr 369-13 (åtta dagar till medelhavet), Kammarrätten i Sundsvall mål nr 1999-13 (tolv dagars läger och rekreation inom Sverige), Kammarrätten i Göteborg mål nr 3015-17 (fem dagars läger med övernattning inom Sverige). I samtliga dessa har domstolarna kommit fram till att det inte rör sig om en sådan enklare aktivitet medan Kammarrätten i Göteborg mål nr 4896-12 konstaterade att en fem dagars resa till Gotland är en sådan enklare aktivitet som kan omfattas av ledsagning.

Vid bedömningen av om ansökan avser en enklare aktivitet bör följande beaktas:

• Finns det ett uttalat semester‑/rekreationssyfte?
• Omfattar resan flera dygn med övernattning?
• En lägervistelse med övernattning bedöms huvudsakligen avse rekreation och inte någon nödvändig vardagslivsfunktion.

Syftet i den aktuella frågan tycks inte avse semester/rekreation utan att möjliggöra utbildning av assistanshund som ska tjäna som ett hjälpmedel i vardagen för sådant som exempelvis förflyttning, orientering och ökad självständighet. Att personen endast behöver stöd ”under själva resan” och inte under tiden på kursgården talar för att insatsen faktiskt begränsas just till förflyttningsmomentet – vilket är kärnan i ledsagarservice. Det stärker argumentet för att resan kan omfattas av 9 § 3 LSS, under förutsättning att resans längd och frekvens inte gör den alltför omfattande.

Är insatsen nödvändig för att uppnå goda levnadsvillkor?

Vid denna bedömning bör följande beaktas:

• Är utbildningen av assistanshunden en förutsättning för att den enskilde ska kunna uppnå en i praktiken likvärdig självständighet som andra i jämförbar ålder och situation?
• Finns andra beviljade insatser (t.ex. ledsagarservice i annan omfattning, hemtjänst, bostad med särskild service, färdtjänst med ledsagare) som gör att goda levnadsvillkor ändå är uppnådda?
• Är det fråga om ett enstaka utbildningstillfälle (t.ex. grundkurs), eller avses flera resor under lång tid?

I Gotlandsfallet (mål nr 4896-12) bedömdes att resan om fem dagar visserligen var en ”enklare aktiviteter”, men överklagandet avslogs ändå med hänvisning till att goda levnadsvillkor ansågs uppnådda via andra insatser.

Avslutningsvis finns det argument för ledsagarservice om det rör sig om enstaka eller få, klart motiverade resor till assistanshundutbildning, som är nödvändig för att den enskilde ska kunna leva som andra. Dessutom avser hjälpbehovet under själva resan typiskt sett ledsagarservice i form av just praktisk ledsagning vid förflyttning och det handlar inte om en resa med rekreationssyfte.

Om det istället avser många, långa eller återkommande resor för att utbilda den enskilde och dennes blivande assistanshund kan istället insatsen anses som alltför omfattande och assistansliknande. Då talar HFD 2011 ref. 60 m.fl. för att kommunen kan avslå med hänvisning till att aktiviteten ligger utanför vad ledsagarservice är avsedd för.