Fråga juristen – Ska boendeform specificeras i beslut om bostad med särskild service?

2026-03-31

Måste ett beslut om bostad med särskild service ange exakt vilken av de tre boendeformerna – gruppbostad, servicebostad eller annan individanpassad bostad – som den enskilde har rätt till. I artikeln redogör jurist Linda Olofsson för hur lagstiftning och rättspraxis hanterar detta och vilka konsekvenser det får för både kommunen och den sökande.

Fråga

Ska det av beslut om bostad med särskild service enligt LSS framgå vilken av de tre boendeformerna som avses?

Svar

När den enskildes ansökan om insats enligt 9 § 9 punkten LSS helt har avslagits ska domstolen endast pröva om den enskilde har rätt till insatsen, RÅ 2010 ref. 91. Om domstolen i ett sådant läge bifaller den enskildes överklagande ska domstolen inte uttala sig om vilken boendeform den enskilde har rätt till. Det är kommunen som efter ett sådant domstolsavgörande beslutar om själva utformningen/verkställigheten av den beviljade insatsen. Om kommunen då beslutar om att tillhandahålla en särskilt anpassad bostad och den enskilde anser sig behöva en gruppbostad eller en servicebostad för att uppnå goda levnadsvillkor kan detta överklagas. Se prop. 1992/93:159 s. 189 f. där följande framgår.

Lagrådet framhöll vid tillkomsten av nu gällande omsorgslag att det emellertid kan tänkas fall då den enskilde visserligen kommer i åtnjutande av viss omsorg, men gör gällande att innehållet i den lämnade omsorgen inte fyller lagens krav på hur en sådan omsorg bör vara beskaffad. Om t.ex. en person är missnöjd med en viss stödinsats som erbjuds honom och önskar tillgång även till annan eller mer kvalificerad hjälp måste han rimligen ha rätt att av domstolen få prövat om det han erhåller uppfyller lagens krav eller om lagen förutsätter en högre nivå på insatsen.

Om den enskildes ansökan om insats enligt 9 § 9 punkten LSS istället bifalls av kommunen finns det inte något hinder mot att i samma beslut även precisera vilken boendeform kommunen avser att tillhandahålla. Då kan den enskilde överklaga och få en domstolsprövning av om den beviljade insatsen på ett godtagbart sätt tillgodoser behoven.

Eftersom frågan avser om kommunen ska besluta om vilken boendeform som beviljas så är svaret på detta att så inte måste ske. Kommunen kan fatta ett beslut om rätten till insatsen och ett separat beslut om utformningen/ verkställigheten. Det kan dessutom vara att rekommendera att kommunen fattar beslut på detta sätt. Då kan själva verkställigheten hållas isär från frågan om rätten till insatsen och kommunens prövning följer den som Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att domstolarna ska göra (RÅ 2010 ref. 91). Med detta sätt att besluta kan kommunen i grundbeslutet (rörande själva rätten till insatsen) ta in ett återkallelseförbehåll i händelse av att det sker sådana förändringar att själva rätten till insatsen påverkas. Samtidigt kan utformningen av insatsen variera över tid utifrån behov och genom verkställighetsbeslut utan att grundbeslutet påverkas. Här ska påminnas om vad som beskrivits ovan om att den enskilde kan överklaga och få en domstolsprövning av huruvida den genom ett verkställighetsbeslut erbjudna insatsen uppfyller kraven i LSS.