2025-12-18
Lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) reglerar det offentligas upphandlingar. För varje år som gått har värdet av de upphandlingspliktiga inköpen ökat väsentligt till att i dag uppgå till mer än 1 000 miljarder svenska kronor, eller annorlunda uttryckt en biljon svenska kronor, vilket motsvarar närmare 20 procent av Sveriges BNP. Det finns alltså en stor lönsamhet för dig som varu- eller tjänsteleverantör samt entreprenör i att vara med och lämna anbud i offentliga upphandlingar.

Europeiska kommissionen fattar årligen beslut om de tröskelvärden som ska gälla från och med 1 januari varje år. För år 2026 höjs dessa tröskelvärden enligt följande för upphandlande statliga myndigheter:
För övriga upphandlande myndigheter som inte faller under kategorin ”statliga” upphandlande myndigheter är tröskelvärdet detsamma, förutom för upphandling av varor och tjänster där ett högre tröskelvärde om 2 451 816 kronor gäller.
Direktupphandlingsgränsen för upphandlingar av varor, tjänster och byggentreprenader ändras däremot inte. Skälet till det är att direktupphandlingsgränsen är angiven i LOU och det skulle därför krävas en lagändring om direktupphandlingsgränsen ska höjas. Det finns dock starka skäl som talar för en höjd direktupphandlingsgräns, vilket vi alla som arbetar med den offentliga upphandlingen kan och bör vara med och påverka.
Tröskelvärdet är den beloppsgräns som avgör vilka regler en upphandling ska följa. Över tröskelvärdena gäller de regler som är gemensamma för hela EU:s inre marknad. Under tröskelvärdena gäller nationell lagstiftning som även omfattar direktupphandlingar. Därför är det viktigt att hålla isär tröskelvärdet och direktupphandlingsgränsen.
Den sistnämnda kategorin, direktupphandlingar, behöver framförallt inte annonseras även om det inte är alldeles ovanligt att upphandlande myndigheter frivilligt väljer att annonsera även direktupphandlingar för att nå ut bredare på marknaden.
Till upphandlande myndigheter är våra allmänna råd att
Till anbudsgivarna är våra allmänna råd att
Artikelförfattare: Anders Skåål, jurist