Kammarrätten förtydligar begreppet måltid som grundläggande behov
2025-09-19
Försäkringskassan och förvaltningsrätten ansåg att hjälp att inta smakportioner, som inte har till syfte att tillförse den assistansberättigade med livsnödvändig näring, inte utgör ett grundläggande behov. Ek Juridik kan dock glatt meddela att Kammarrätten i Stockholm biföll Ek Juridiks överklagande och fastställde att behovet av hjälp med att inta smakportioner utgör ett sådant grundläggande behov som menas med begreppet måltider enligt 9 a § LSS. Försäkringskassans försök att inskränka måltider som grundläggande behov har således avvärjts för denna gång.
Det var i juni 2023 som Försäkringskassan beslutade att dra in mannens assistansersättning. Beslutet grundades bland annat på att mannen inte hade nyttjat sin dubbelassistans korrekt, varför beviljad dubbelassistans drogs in, samt att mannen fick sitt behov näring tillgodosett genom sondmatning, varför den tid han fick hjälp med sina smakportioner inte längre skulle anses utgöra ett grundläggande behov. Omfattningen av mannens grundläggande behov uppgick därmed inte längre till 20 timmar per vecka, varför hans assistansbeslut drogs in. Mannens assistansbolag anlitade då Ek Juridik för att få hjälp att återfå sin assistans.
Ek Juridik överklagade mannens indragningsbeslut till förvaltningsrätten, som avslog överklagandet. Förvaltningsrätten instämde i Försäkringskassans bedömning om både dubbelassistansen och smakportionerna. Med hänvisning till det så kallade sondmatningsmålet (HFD 2018 ref. 21) anförde förvaltningsrätten att det som är avgörande för begreppet måltid är att kroppen tillförs den näring som behövs. Förvaltningsrätten menade alltså att matning med smakportioner, som ges i annat syfte än att tillföra näring, kan därmed inte likställas med måltider i den mening som avses i 9 a § LSS.
Domen överklagades till kammarrätten, som gjorde en annan bedömning av behovet av hjälp med smakportioner. Kammarrätten konstaterade då att tidigare rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen tydligt har definierat vad som räknas som grundläggande behov, exempelvis hjälp med att föra mat till munnen och sondmatning. Avgörande för bedömningen om ett hjälpbehov är grundläggande enligt 9 a § LSS eller inte är, enligt kammarrätten, om behovet typiskt sett är integritetskänsliga och av privat karaktär. Att föra mat till munnen har tidigare konstaterats vara ett grundläggande behov (RÅ 2009 ref. 57) och den privata karaktären av ett sådant hjälpmoment påverkas inte av om kroppen tillförs näring. Att låta näringstillförseln vara avgörande är, enligt kammarrätten, inte förenligt med tidigare praxis eller syftet med LSS.
Kammarrätten beslutade därmed att upphäva Försäkringskassans indragningsbeslut och återförvisa ärendet till myndigheten för beräkning av tiden det tar att tillgodose mannens behov av hjälp med smakportioner.
Domen är en tydlig vinst för assistansberättigade; Försäkringskassans försök att inskränka och begränsa vad som kan utgöra ett grundläggande hjälpbehov har avvärjts för denna gång. Vi på Ek Juridik är såklart glada för mannens skull och stolta över att kunna bidra till att rättstillämpningen går i rätt riktning. Det får dock påtalas att en av tre domare var skiljaktig och instämde i Försäkringskassans bedömning att mannens smakportioner inte ska betraktas som ett grundläggande behov. Kammarrättens dom i nu aktuellt mål torde därmed inte vara det sista försöket vi ser från Försäkringskassan att inskränka och begränsa rätten till assistansersättning.
