Fråga juristen – Hur förhåller sig tvångsvård till reglerna om uppehållsrätt och uppehållstillstånd? HFD 2018 ref. 39

2025-05-22

Kan en person som saknar uppehållstillstånd eller uppehållsrätt tvångsvårdas?
En person utan uppehållstillstånd kan tvångsvårdas, även i öppenvården (ÖPT) om vården föregåtts av sluten psykiatrisk tvångsvård, och enligt HFD 2018 ref. 39 har denne då rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen under vårdtiden. Även vid vård enligt LVM talar tvångets karaktär för att samma rättigheter bör gälla, även om rättsläget där är mer osäkert.

Fråga

Kan en person utan uppehållsrätt/-tillstånd vårdas enligt ÖPT?

Svar

Ja. Mannen i HFD 2018 ref. 39 dömdes inledningsvis till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, men vården övergick efter en tid till öppen psykiatrisk tvångsvård (ÖPT). ÖPT kan enligt 1 § LPT ges efter en period av sluten psykiatrisk tvångsvård. ÖPT avser annan tvångsvård än sådan som ges när patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning (sluten vård). ÖPT ges till en patient när patienten behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (utöver kravet på allvarlig psykisk störning).

Följdfråga

Om så är fallet, har personen rätt till bistånd på liknande grunder som det som anges i HFD-avgörandet?

Svar

Så länge det är tvångsvård enligt LPT så kan inte den enskilda välja att lämna landet. Enligt HFD 2018 ref. 39 medför denna omständighet att patienten ska behandlas på samma sätt som de som vistas lagligt i kommunen när det gäller biståndsinsatser enligt socialtjänstlagen. Så snart tvångsvården upphör torde dock rätten till bistånd åter gälla akuta situationer.

Fråga

Kan en person utan uppehållsrätt/uppehållstillstånd som vårdas med stöd av LVM beviljas insatser som normalt beviljas enligt SoL enligt 27 § LVM?

Svar

Det här är en komplex fråga där jag bedömer att rättsläget är något mer osäkert. HFD 2018 ref. 39 behandlar endast rättspsykiatrisk vård (i och för sig öppen och sluten sådan).

För personer som saknar uppehållstillstånd eller uppehållsrätt begränsas rätten till vård och bistånd från kommunen till vad som krävs för att undvika en akut nödsituation. Har beslut om tvångsvård fattats så är den enskilde förhindrad att lämna landet vilket talar för att samma rättigheter till bistånd gäller även personer utan uppehållstillstånd eller uppehållsrätt och som vårdas enligt LVM. Huruvida vården enligt LVM sker i LVM-hemmet eller i annan form (enligt 27 § LVM) torde sakna betydelse; det är alltjämt tvångsvård.

Något säkert svar kan dock inte ges och följande överväganden kan vara till nytta.

Möjligtvis har ett beslut om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen företräde framför beslut om vård enligt LVM (det vill säga likt LVU, dock framgår detta uttryckligen av 21 a § LVU). För LPT får beslut om avvisning eller utvisning verkställas om chefsöverläkaren finner att patientens tillstånd tillåter det. Chefsöverläkaren ska då uttala sig till verkställande myndighet om huruvida det föreligger medicinska hinder för en sådan avvisning eller utvisning.

Ytterligare en väg som skulle kunna aktualiseras är genom 5 kap. 6 § utlänningslagen. Därav framgår följande.

”Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas.”

Förarbetet till utlänningslagen, prop. 2004/05:170 s. 190, anger att;

”Ett uppehållstillstånd kan sålunda komma i fråga om utlänningen har en livshotande fysisk eller psykisk sjukdom eller lider av ett synnerligen allvarligt funktionshinder. Det skall då också beaktas om det är rimligt att vård ges i Sverige.
…
En annan sak är att det måste vägas in om vård över huvud taget kan ges i Sverige i det enskilda fallet. Vården måste också förväntas leda till goda resultat genom en påtaglig och varaktig förbättring av utlänningens hälsotillstånd, alternativt vara livsnödvändig. För att det skall vara rimligt att Sverige skall erbjuda vård i det enskilda fallet måste, såsom ovan nämnts, även beaktas förutsättningarna för att utlänningen skall kunna få adekvat vård i hemlandet eller annat land som utlänningen kan sändas till. Även om Sverige i vissa fall kan erbjuda en betydligt bättre vård än vad som kan ges i personens hemland kan enbart detta inte motivera att ge uppehållstillstånd i Sverige.”

Migrationsverket skulle således kunna meddela beslut om uppehållstillstånd om sådana synnerligen ömmande omständigheter föreligger och därigenom får den enskilde rätt till stöd enligt SoL.

Återigen framgår denna möjlighet uttryckligen för LVU och 5 kap. 12 § utlänningslagen lyder.

”Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som behöver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.”