2024-11-05

Under 2024 har kammarrätterna avgjort flera mål om rätt till stöd vid funktionsnedsättningar. I dessa prövades bl.a. grundläggande behov av stöd vid måltider, psykiska funktionsnedsättningar, tillsyn vid medicinska tillstånd som epilepsi och diabetes, samt rätten till assistans för barn med autism och andra diagnoser. Beslutens omfattning och vilka behov som bedöms som "grundläggande" visar på rättsliga tolkningar kring hur och när kontinuerligt stöd behövs för säkerhet och trygghet, särskilt för barn och personer med specifika vårdbehov.

1. Grundläggande stöd vid måltider för personer med ätsvårigheter

I målet prövades frågan om vilka moment som ska bedömas som grundläggande behov vid bland annat hjälpbehovet måltider. Personen i målet hade nedsatt förmåga att tugga maten, svälja och avgöra hur mycket som är lagom att stoppa i munnen. Personen var således i behov av hjälp för att reglera tuggstorlek och tempo, praktisk hjälp med att dela maten samt muntligt stöd vid användning av bestick. Behovet av muntliga instruktioner blev mer omfattande ju längre tid måltiden fortgick. Eftersom behovet avsåg såväl praktiskt som muntligt stöd för att kunna genomföra en hel måltid skulle hjälpbehovet bedömas som grundläggande enligt kammarrätten.

Kammarrätten i Stockholm mål nr. 227–24

2. Förebyggande stöd vid psykisk funktionsnedsättning bedöms grundläggande

Målet behandlade det grundläggande behovet förebyggande stöd vid psykisk funktionsnedsättning. Av läkarutlåtande framgår det att barnet har svårt att förstå faror samt var mycket hyperaktiv, impulsiv och aggressiv. Även vid intyg från habiliteringen framgår det att barnet ofta får utbrott och skadar sig själv och andra; varför det finns ett behov av omedelbar närhet. Vidare angav skolan att han ofta får utbrott genom att han är utåtagerande och att det finns ett behov av att erfaren och kunnig personal är ständigt närvarande. Av såväl föräldrar som skolpersonal har behovet emellertid beskrivits annorlunda än att en vuxen behöver befinna sig i hans omedelbara närhet. Trots motstridiga uppgifter bedömde kammarrätten att barnets behov av tillsyn utgjorde ett grundläggande behov mot bakgrund av att utebliven tillsyn skulle kunna resultera i så allvarliga risker som lagen avser att förebygga.

Kammarrätten i Stockholm mål nr. 3200–24

3. Tillsyn dygnet runt för flicka med impulsiva utbrott bedöms grundläggande

Frågan i målet var huruvida en 12-årig flicka ansågs ha ett sådant behov av förebyggande stöd som ett grundläggande behov att hon skulle anses ha rätt till assistansersättning. Av det medicinska underlaget framgår att flickans funktionsnedsättning medför hyperaktivitet, impulsivitet och mycket kraftiga utbrott. De kraftiga utbrotten sker ett par gånger per vecka och låsningar inträffar flera gånger per dag. Låsningarna kan även innebära att hon brukar våld. Hon var således i behov av konsekvent vuxenstöd som förutser hennes agerande för att undvika låsningar och ständig tillsyn eftersom hon inte kan utgöra en fara för sig själv och sin omgivning. Kammarrätten konstaterar att flickans utbrott är mer vanligt förekommande i vissa situationer, men att det utagerande beteendet också är impulsivt och svårt att förutse. Trots att föräldrarna har angett att hon kan befinna sig inom hörhåll ger utredningen, enligt kammarrätten, sammantaget stöd för att hon under all vaken tid är i behov av löpande och aktiv tillsyn av någon som befinner sig i hennes omedelbara närhet. Kammarrätten fastslog att behovet av tillsyn all vaken tid skulle bedömas som grundläggande.

Kammarrätten i Stockholm mål nr. 2480–24

4. Epileptiker bedöms ha grundläggande behov av löpande tillsyn

I målet prövades frekvensen av epilepsianfall inom ramen för det grundläggande behovet om löpande stöd under större delen av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd. Personen i målet var i behov av hjälp genom medicinering vid epilepsianfall med ett ungefärligt intervall om en gång i månaden. Personen hade även mildare anfall veckovis som inte krävde medicinering. Personen inte hade förmåga att uppmärksamma sin omgivning på epilepsianfallen, varpå kammarrätten konstaterade att personen var i behov av regelbunden uppsikt genom omedelbar närhet för att de månadsvis allvarliga anfallen skulle kunna upptäckas och avbrytas genom medicinering. Kammarrätten fastställde således att personen hade ett behov av löpande stöd under större delen av dygnet eftersom person inte kunde tillkalla hjälp även om allvarligare anfall som kräver medicinering enbart inträffade månatligen.

Kammarrätten i Sundsvall mål nr. 773–24

5. Barn med autism har rätt till ständig tillsyn för att undvika skador. Domstolen bedömer även rätt till motiverande insatser

Målet prövade huruvida den enskilde ska anses ha rätt till tillsyn och motiverande insatser. Målet berörde ett barn med flertalet diagnoser, däribland autism och hydrocefalus som inneburit att en shunt har behövts opereras in. Vad gäller frågan om tillsyn framgår det av utredningen att barnet, till följd av sina samverkande diagnoser, har ett behov av kontinuerlig tillsyn och stöd för att undvika skador. Mot bakgrund av sin funktionsnedsättning hade pojken dålig balans vilket medförde kraftigt ökade risker för fall. Pojken ansågs vara i behov av ständig närvaro av en annan person när han är uppe och går då ett fall eller ett slag mot den inopererade shunten kan medföra svåra komplikationer för honom som kan kräva sjukhusvård. Kammarrätten konstaterade att pojken hade ett behov av tillsyn som annat personligt behov.

I fråga om motiverande insatser ansåg kammarrätten att den tid som nämnden har beviljat för grundläggande behov i samband med tandborstning, dusch och toalettbesök skulle vara tillräcklig för att även omfatta åtgärder för att förmå pojken att ta emot stödet. Ytterligare tid för motiverande insatser beviljades således inte.

Kammarrätten i Göteborg mål nr. 1736–24

6. Barnets förbättrade tillstånd utesluter fortsatt LSS-stöd

Frågan i målet var huruvida ett barn, vars funktionsnedsättning hade förbättrats, fortsatt skulle omfattas av personkrets 3 i LSS. Av utredningen framgick att barnets funktionedsättning hade förbättrats och att han utvecklats i takt med stigande ålder och träning. Det hade resulterat i att han inte längre var i behov av syrgas dygnet runt, utan enbart under nattetid när han är sjuk. Enligt läkare ansågs barnet med stor sannolikhet även kunna börja gå framöver. Det konstaterades att även kommunikationsförmågan hade förbättrats något. Mot bakgrund av förbättringarna och läkarens utlåtande om framtiden konstaterade kammarrätten att barnets funktionedsättning inte kunde anses varaktig för tidpunkten för nämndens beslut och att pojken inte längre skulle omfattas av personkrets 3. I målet kan det ifrågasättas om domstolen har beaktat barnets framtida utveckling i allt för stor utsträckning. Kammarrätten i Sundsvall har i mål nr. 1252–23 fastställt att det faktum att ett barns hjälpbehov kan komma att minska i takt med stigande ålder och mognad inte ska påverka personkretsbedömningen eftersom bedömningen ska göras vid den angivna tidpunkten.

Kammarrätten i Stockholm mål nr. 626–24

7. Inget grundläggande behov vid oregelbunden självskada

Målet berörde frågan om omfattningen av rätten till personlig assistans där bland annat det grundläggande behovet förebyggande stöd vid psykisk funktionsnedsättning prövades. Personen i målet hade svårt för plötsliga ljud och förändringar. Han blev lätt frustrerad och upprörd och kan börja skrika och slå sig själv. Han har även vid något enstaka tillfälle slagit en annan brukare på den dagliga verksamheten. Det utåtagerande beteendet handlade i huvudsak om att han slår och sparkar på väggar och saker och skriker. Han har även gjort sönder saker vid flertalet tillfällen. Kammarrätten gjorde bedömningen att hans tillsynsbehov inte var av sådan karaktär och omfattning att det skulle bedömas som ett grundläggande behov. Frekvensen på ingripanden eller allvarlighetsgraden på de skador som riskerades ansågs inte vara av sådan art och omfattning som lagen anser.

Kammarrätten i Sundsvall mål nr. 550–24

8. Rätt till assistans vid diabetes: teknisk övervakning räcker inte

Målet behandlar en pojke som har en svårbehandlad diabetes. Till följd av sin funktionsnedsättning kan han självständigt inte tolka blodsockervärden eller självständigt hantera situationer som inträffar. Pojken innehar tekniska hjälpmedel som kontinuerligt mäter hans blodsocker; utrustning som dock kräver att någon med vana ögon dygnet runt kontrollerar dessa mätare efter ex. felvärden eller felkopplingar. Frågan i målet var huruvida pojken hade rätt till assistansersättning; detta främst i form av stöd i enlighet med 9 a § första stycket 7 LSS. Kammarrätten konstaterade att pojkens diabetes är av sådan art att uteblivet stöd innebär en allvarlig risk för hans liv och hälsa samt att de hjälpåtgärder som aktualiseras – bland annat i form av hantering av medicinteknisk utrustning och medicinering.

Kammarrätten konstaterade dock – till skillnad från förvaltningsrätterna – att det inte alltid kan krävas att assistenten befinner sig i samma rum som pojken. Någon måste alltid befinna sig hemmet och utföra kontinuerlig kontroll över mätarna. Det behövs också frekventa fysiska kontroller av pojken på grund av eventuella fördröjningar eller felkopplingar i mätarna, varför det inte är möjligt att lämna honom ensam i hemmet. Att stödbehovet delvis tillgodoses genom tekniska hjälpmedel – vilket åtminstone i hemmet innebär att det inte krävs att någon ständigt befinner sig i samma rum som honom – ändrade inte kammarrättens bedömning. Även under tid som pojken befinner sig i föräldrahemmet är han i behov av löpande tillsyn utöver den tekniska övervakningen av honom. Han ansågs därför ha rätt till assistansersättning och stöd på grund av ett medicinskt tillstånd oaktat att personen inte behövde vara i samma rum som honom.

Kammarrätten i Göteborg mål nr 1439–24

9. Löpande stöd vid diabetes som grundläggande behov

Målet behandlar bland annat frågan om huruvida den enskilde ska beviljas assistansersättning för kvalificerade aktiverings- och motiveringinsatser samt frågan om hjälp med anledning av diabetes ryms inom det grundläggande behovet löpande stöd.

Enligt förvaltningsrätten framgår av utredningen att personen i målet är i behov av muntliga instruktioner och påminnelser vid exempelvis måltider, personlig hygien och klädsel. Den muntliga guidning som han är i behov av för att inta mat och dryck på ett säkert sätt och för att tvätta händerna anses däremot inte vara tillräckligt kvalificerade för att vara assistansgrundande. Däremot anser förvaltningsrätten att de motiveringinsatser som är nödvändiga för att personen ska kunna sköta sin personliga hygien och på- och avklädning får anses ske i samband med så integritetsnära situationer och med sådant stort behov av praktisk guidning att det får anses vara fråga om kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser som ska vara assistansgrundande.

Vad gäller frågan om löpande stöd med anledning av diabetesdiagnosen framgår det av utredningen att personen har en svårinställd diabetes som kräver täta blodsockermätningar eftersom matintag, temperatur och aktivitetsnivå påverkar värdena. På grund av personens kognitiva och exekutiva svårigheter har personen inte förmåga att läsa av och tolka resultaten. För att personens behov ska tillgodoses behöver en person med god kännedom läsa av hur han mår, tyda tecken på högt eller lågt blodsocker och identifiera behov av åtgärder som vila, matintag eller medicinering. Mot bakgrund av den hjälp personen är i behov av och att åtgärder måste vidtas omgående vid instabila värden för att allvarliga risker för liv och hälsa ska undvikas konstaterar förvaltningsrätten att hjälpen utgör ett grundläggande behov.

Förvaltningsrätten i Linköping mål nr. 8693–23

10. Grundläggande behov vid autism: praktisk hjälp och guidning

Frågan i målet var huruvida assistans skulle beviljas för kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser. Personen i målet var diagnostiserad med svår autism och hade svårt att hantera flera olika moment i sin dagliga livsföring. Behovet av stöd avsåg att han behövde en person nära honom för att starta, fortsätta och avsluta aktivitet. Behovet av stöd omfattade såväl praktisk hjälp som upprepade muntliga instruktioner. Mot bakgrund av hjälpbehovet är det enligt förvaltningsrätten därför fråga om ett hjälpbehov som i enlighet med förarbetsuttalandena inkluderar sådana kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser som ska medräknas vid ifrågavarande prövning. Rättens bedömning framhäver att det är karaktären av hjälpbehovet och att behovet uppkommer flertalet gånger dagligen som resulterar i att hjälpbehovet ska bedömas som grundläggande.

Förvaltningsrätten i Malmö mål nr. 14150–23